isnes

Idag var det time att åka hem till mamma och pappa och hälsa på, men på väg dit hade jag en near death experience.
Från Gimo till Knarby hade jag en väldigt irriterande bil bakom mig, som låg och slickade Hortons stjärt hela tiden.
Så jag låg och små bromsade för att han bakom skulle sluta ligga så nära, men tillslut svängde han av i Knarby.
Jag fortsatte min lilla färd mot Vendel, men helt plötsligt.... Sprang det ut en älg från höger mitt framför mig.
Sån tur va hann jag tänka, eller ja "tänka och tänka" - Sattsa på bakbenen. Så det gjorde jag. (vi hade pratat om det för någon dag sen) :)
Jag bromsade allt jag kunde och svände mot högerkanen, det smälde till lite så jag antar att jag snuddade bakbenet.
Horton stannade precis med fronten vid snövallen, och jag ser älgen springa vidare som om ingenting hade hänt.
Där sitter jag, helt stel och skakar och känner hur hjärtat bankar i halsgropen.
Efter någon minut kommer en bil och stannar, det var bilen som låg framför mig när älgen sprang ut. Dom hade sett allt och vänt för att kolla hur det var med mig, jätte snällt. De var två killar i 25 års ålderna som tog väl hand om mig och kollade att Horton inte hade en enda skråma. Tack.

Sen fortsattejag försiktigt hemåt.

Akta dig för mig och Horton